Hemvärnsförbanden på Internet
Hemvärnet.se
| 2013-05-19 |  |
 |
 |
|
|
|
Sök upp ditt närmaste hemvärnsförband här.
|
|
| Just nu 11475 texter och 52013 bilder i 182 förband på servern. | |
Mer om hemvärnet
Nyheter från hemvarnet.se
Iskallt allvar
25 mars 2012
Nytt från förbanden
Bataljonen stödde räddningstjänsten vid skogsbrand i Skånes Fagerhult
Norra Skånska bataljonen
19 maj
19 maj
Musikkåren spelade i Tylebäck vid Försvarsutbildarnas 100-årsjubiléum
Hemvärnets musikkår Halland
19 maj
19 maj
Military Weekend till ända
Södermanlandsgruppen
19 maj
19 maj
Blåsmusikens dag 2013
Hemvärnets musikkår Östergötland
13 maj
13 maj
Sommartävling för ordonnanser
Rikshemvärnsavdelningen
12 maj
12 maj
Hemvärnets rekryteringsseminarium maj 2013
Rikshemvärnsavdelningen
12 maj
12 maj
Försvarsministern på besök!
Hemvärnets stridsskola
8 maj
8 maj
Västerort övade skytte i ny terräng
Västerorts insatskompani
7 maj
7 maj
Ångermanlands hemvärnsbataljon i etern som SL3AG
Ångermanlands hemvärnsbataljon
7 maj
7 maj
Skott kommer - Klart bakåt Del 2
Partille insatskompani
7 maj
7 maj
Eftersök utanför Örnsköldsvik
Ångermanlands hemvärnsbataljon
7 maj
7 maj
Sista hemvärnstinget i Södermanland
Södermanlandsgruppen
6 maj
6 maj
Cesar Rudolf tar sikte på Dramaten
Partille insatskompani
3 maj
3 maj
Brand hotade barnfamiljens hus
Södermanlands södra insatskompani
2 maj
2 maj
Genomsök
Göta underrättelsekompani
1 maj
1 maj
Sannaheds (20.) hemvärnsbataljons KFÖ vecka 317
Örebro- och Värmlandsgruppen
30 april
30 april
Skarpskjutning i 3 dagar
Södermanlandsgruppen
30 april
30 april
Föreläsning av fd ÖB
Arlanda insatskompani
30 april
30 april
KFÖ övergick i eftersök
Göteborgs bevakningskompani
29 april
29 april
Insatskompanierna på SÖF
Södermanlands södra insatskompani
29 april
29 april
Artikel av Norra Skånska bataljonen
Kanon uppe på berget
Vi var där
Vi var där.
Hemvärnet överallt, ja så hette en slogan för några år sedan. Det kan undertecknad och flera inom gamla Bodens hemvärnsbataljon skriva under på. Vid årsskiftet 1997-98 slogs en av de mest omhuldade svenska anläggningarna igen för gott. Som så mycket annat inom vårt försvar har den blivit förbisprungen av tiden. Även om det är det solida svenska urberget vi pratar om.Anläggningen jag skriver om är, eller rättare sagt var, en del av försvaret av garnisonsstaden Boden. Runt hela staden låg ett antal fort och värn. Detta det sista som fortfarande var i bruk, men som med närmandet av nyårsaftonen och tolvslaget gick mot sitt öde, heter Rödbergsfortet. Ett objekt hemvärnet haft som uppgift att bevaka och skydda under många år före denna händelse. Ett tag var hela anläggningen så hemlig att inte ens vi, som skulle skydda den, kom in i den. Med tiden luckrades den rigorösa säkerheten upp och vi fick tillträde.
Imponerande anläggning
Massor av utrymme fanns i denna anläggning. Eget mycket modernt kök, flera egna djupborrade brunnar, matsalar för både hög och låg, sovsalar, stridsledningscentraler och många förrådsutrymmen. Hela anläggningen skulle klara av att bli isolerad under flera månader och ändå fungera under strider.Beväpningen har varierat genom åren men så här de sista timmarna fanns det inte så mycket kvar. Uppe på bergets hjässa stoltserade fyra stycken 15,5 cm kanoner i det bleka vinterljuset. De vallgravar och den beväpning som funnits där var borta. Närskyddet, med mindre 8,5 cm pjäser fanns kvar men det är inte de som hemvärnet denna dagen före nyårsafton riktar in sig på. Nej, vi ska äntligen få prova att använda de stora kanonerna. Enligt ryktet ska någon tidigare försvarsområdesbefälhavare lovat hemvärnet att få göra sista skjutningen från fortet, om eller när det skulle läggas ner.
Förberedelser
Nu är alltså stunden kommen, ett stort gäng glada och förväntansfulla hemvärnssoldater kör den slingrande vägen upp mot berget. Strax under hjässan tar vägen slut på en liten parkering och vi får samsas. Utsikten är fantastisk men vi har inte tid att beundra den. In genom den stora porten, över den inre vallgraven och vi öppnar porten in i berget. Vi möts av de skjutledare och pjäsbefäl som redan kommit dit, och indelade i grupper beger vi oss så upp i respektive pjäs. Ja, man går upp i pjäsen, hela anläggningen är flera våningar. Vi får en genomgång av vad allt är, hur det fungerar och så vidare. Innan vi går hem denna dag ska vi provskjuta kanonerna mot en punkt, en liten sjö som ligger ca 10 km från berget, ute på det stora skjutfältet.Granater laddas och görs klara, värden ges från stridsledningscentralen och vi börjar justera in allt. Ammunitionen lastas upp till laddarna som snart ger klartecken. Lampan lyser grön, det känns lite pirrigt att sätta foten till avtryckaren och skicka iväg första salvan. Jag sitter som skytt och trots att man har berget mellan sig och själva pipan kan man känna ristningarna i berget av den enorma kraft som dessa pjäser har. Hur ska det bli imorgon då? Efter nya direktiv från eldledningen ute på fältet justeras kanonerna in ännu bättre. Alla lägen är i stort sett bra, men lite mer tight ska träffbilden vara. I morgon finns inga chanser till några större ändringar utan allt ska klaffa till hundra procent. Det kommer en massa inbjudna gäster som ska se skjutningen från hjässan. Hoppas de har ordentliga hörselskydd för det kommer att låta om fyra pjäser som ger eld samtidigt och fritt under en halvtimme.
Hemvärnssoldater lär sig snabbt
Efter ett par timmar är alla nöjda med hur vi lyckats trimma ihop de olika pjäsbesättningarna. Hemvärnssoldater lär sig snabbt och blir ofta ett bra team på kort tid, det bevisades igen. Alla for hemåt för att återsamlas nästa dag. Köerna upp till berget var långa, för första gången hade allmänheten tillträde och intresset var enormt stort från bodensarna, ja även från Luleå och Piteå kom folk. Vi hade vissa problem att komma fram och upp till berget, men efter lite övertalning och smidighet så fick vi komma igenom publikhavet.Stunden är inne
Till slut var vi inne i berget och kunde börja hämta ut granaterna, tändhattar och allt som ska vara med. Vi laddade alla skott vi skulle ha. Spänningen stiger bland dem som är inne, alla fintrimmar sina respektive uppgifter och inställningar kontrolleras. Pjäscheferna börjar också känna av spänningen men vi har en bra chef som tar det hela med ro. Snart är det dags, gästerna är på plats en bit från hjässan och vi får klartecken att ladda och förbereda. Snabbt gör vi klart och sedan väntar vi spänt på eldorder från centralen.Man kan känna spänningen i luften inne i tornet och nästan exakt på klockslaget kommer eldordern och sedan brakar rena infernot löst. Alla pjäser ger eld i nästan samma sekund och jag lovar berget rister ordentligt. Vilken känsla det är att sitta där med ett team som alla jobbar mot samma mål! Så mycket som möjligt ska skjutas på den halvtimme vi har på oss. Laddarna jobbar så mycket de kan, jag hinner inte mer än lätta på foten från avtryckaren innan den gröna lampan tänds igen. Efter en stund med intensiv eldgivning får vi justera i både höjd och sida, hela kanonen rubbar sig då vi skjuter så intensivt.
Saker börja ramla ner på oss, först förstår jag inte vad det är, men ser sen att det är delar av berget och från kransen som börjar lossna. Allt eftersom tiden rinner iväg så kommer fler och fler saker neddimpande från taket, man kan ju undra hur det skulle se ut om eldgivningen varat under längre tid, flera dygn eller så. Nu kan man inte skjuta under så lång tid på detta intensiva sätt, piporna skulle smälta om man höll på för länge.
Ena kanonen får eldavbrott, det kan tydligen hända även dom stora pjäserna. Synd om det gänget men vi skjuter vidare, alla ler som solstrålar. Röken kommer ner från laddarna och snart blir vi svarta allihopa. Men vilken upplevelse och känsla detta är! Men som alltid så går tiden alldeles för fort då man har roligt, snart kommer ordern om eldupphör.
Sista skottet
Tystnaden blir så total efter infernot tidigare. Sista skottet ska skjutas av den fortväbel som i och med detta låser igen anläggningen och går i pension. Vi väntar alla, tysta, på att höra detta historiska skott. Snart ljuder det och därmed är Bodens fästning historia. Vi som är med känner både vemod och glädje. Vi tar oss upp på hjässan och beskådar förödelsen. Allt virke som täckt vallgravarna är som bortblåst, ser mer ut som om en orkan dragit fram, plankor ligger långt ut i skogen från berget. Man börjar förstå vilken enorm kraft som dessa gamla trotjänare besitter.Vi börjar förbereda för att täcka piporna men som tur är känner vi efter innan. Man skulle kunna steka ägg åt ett helt kompani på piporna, de är så heta att man kan värma sig om man sätter sig bredvid dem. Vi passar på att njuta av den enorma utsikten häruppifrån och kan konstatera att man skjuter över långa avstånd från detta berg. Utsikten är milsvid, ut mot havet och långt in mot finska gränsen.
Avrundning
Efter att vi gjort iordning uppe på hjässan, täcks pjäserna, en sista gång går vi ner för den slutliga städningen och bortforsling av överbliven materiel. De flesta pjäser hann skjuta upp sin tilldelning av ammunition, utom den som fick eldavbrott. De ser inte glada ut och naturligtvis så får de också veta det. Vad ska man annars med goda kamrater till? Tekniker från A8 springer runt mäter, och grejar med sitt. Även de är helt saliga över att få vara med. Enligt vad som sägs har det aldrig skjutits så mycket under så kort tid från något av forten i den gamla fästningen.Eldledarna utifrån fältet kommer in och berättar att tryckvågen känts ut där dom stod placerade, åtta kilometer från berget. Man blir imponerad av det man hör. Efter avtackning och middag så beger vi oss hemåt i vinterkvällen. När vi kommer ut ur berget så är dom stora strålkastarna tända, de som hade till uppgift att fånga in flyget. En vacker avrundning av denna historiska dag. Bodens stad ligger under våra fötter, upplyst av alla juleljus och med tillskott av dessa strålkastare. Med visst vemod men upprymda av det vi varit med om, tackar vi varandra och därmed har vi gjort vår uppgift. Till full belåtenhet som vanligt då hemvärnet är med.
Några veckor senare ringer de från förrådet och ber mig komma ner och hämta min tomhylsa. Alla som varit med får var sin tomhylsa, blankpolerad och med en skylt fastsatt med datum, 31/12 1997.
Klickbara bilder
